Sjuk
Ligger och tycker synd om mig själv. Har blivit galet förkyld, precis lagom till nyår, härligt!
Dina andetag
Du kommer hit, och du är lika efterlängtad som snö på julafton. Jag kryper in i dina armar och du luktar som jag kan tänka mig att det luktar i himlen. Dina händer smeker vant min kropp, och om jag blunder så känns allting underbart. Men jag vet att när vi vaknar i morgon så åker du hem, och då är jag ensam kvar med alla tankar. Och då gör jag som alltid, stoppar ner alla tankar i små lådor och stänger och låser. Jag tänker inte tänka tankarna, de får ligga där inne i huvudet tills de försvinner. Jag låter dina fingrar smeka mitt hår och dina läppar att kyssa mina. Sen blundar jag och koncentrerar mig på dina andetag och låter dem långsamt vagga mig till sömns.
27/12
Den här dagen kan inte bli annat än bra eftersom den började med pannkaksfrukokst hemma hos mormor med HP som sällskap. Kanske, kanske kommer det två män hit och äter ikväll, det hoppas jag i alla fall. Och efter det så blir det nog en sväng till Uppsala, kanske lite party också. Men först ska jag färga håret. Var jag än ska vara på nyår så ska jag vara snygg! Så, iväg till affären!
Håll om mig
Håll om mig, håll bara om mig. Jag har saknat din varma famn, och nu har jag äntligen hittat den igen. Fråga inte var jag har varit, håll bara om mig. För om vi håller om varandra, så kommer tiden stanna och vi att förvandlas. Bara för att jag inte hittar vägen, betyder inte det att jag har tappat bort dig, så håll om mig och hjälp mig hitta hem.
???
"Följ med mig hem om du är osäker så var osäker med mig, 10 minuter, jag är din i natt"
Från vem?
Kan inte
Du kan aldrig veta eller förstå hur mycket jag försökte. Du vet inte hur svårt det är att le när jag verkligen går sönder inombords. Och du kan inte förstå, för jag kan inte förklara.
"Jag ger dig inte min morgon och inte min dag, du får nått så mycket bättre, du får hela djävla jag. Hela underbara, unika jag. Inte något så fjuttigt som en morgon och en dag."
"Jag ger dig inte min morgon och inte min dag, du får nått så mycket bättre, du får hela djävla jag. Hela underbara, unika jag. Inte något så fjuttigt som en morgon och en dag."
17
Har hittat en gammal playlist på datorn hemma hos mamma och pappa, och den väcker så mycket minnen! Både bra och dåliga, men mest bra minnen om allt härj som pågick i den här villan när jag bodde här. Om nattliga uppdrag och nudeflashes för grannen mitt i natten, om skolk från skolan och mysigt prat. Jag saknar att vara 17 år!
Dan före dan
Nu är det snart julafton. Och imorgon kl 08.30 kommer hela släkten hit för att äta frukost. Vilket innebär att jag måste gå upp typ sju för att hjälpa till att fixa allt. Tre tidiga morgonar på rad är lite för mycket för mig, så nu tänkte jag typ sova.
Saker och ting börjar kännas lite bättre i alla fall, och det är ju positivt.
Följ med mig.
Försöker sova, men din röst håller mig vaken. Våra liv existerar bara i sängen mellan lakanen, men där kan vi göra som vi vill, ingen annan styr. Du viskar; "Följ med mig och glöm världen. Vi kan sitta på en strand och bara se ut över vattnet, och glömma allting annat." Och jag vill så gärna tro på allt du säger, men det jäser nån slags sanning under ytan om något mer. Om att drömmar bara finns hos oss i sängen, det är aldrig någon idé att jaga dem på riktigt. Så vi stannar här, du och jag, vi kliver aldrig upp och ut i den riktiga världen.
Snäll
Jag har varit en oerhört god syster idag, så här i juletider. Jag började dagen med att gå upp tidigt (07.30!) för att köra min lillebror fram och tillbaka till hans teoriprov (som han klarade, grattis!). Sen följde jag med honom och handlade julklappar, sen hjälpte jag honom att fixa leg, internetbank och visa-kort. Jag tycker att den här dagen kan räknas som min födelsedagspresent till honom. Efter allt snällt jag gjorde med och mot min lillebror, så fortsatte jag vara snäll när jag kom hem, och städade nästan hela huset åt mamma. Efter det orkade jag inte vara snäll längre så då jagade jag Chippen med dammsugaren, bara för att jag vet hur läskigt han tycker att det är.
Dagens låt är Sally Cinnamon med The Stone Roses.
Dagens låt är Sally Cinnamon med The Stone Roses.
Drömmar
Väggar som stänger in det som bara vill springa. Ljud som studsar runt, runt och runt tills huvudet vill sprängas och tankar dras sönder. Ord som både smeker mina öron och rispar tills det blöder. Händer som hittar rätt men samtidigt gör så fel. Ögon kalla som ett frostbitet november. Här inne är vi fast, som i en korridor som aldrig tar slut. Där ute är dygnet längre, men här inne finns bara en enda timme. En enda timme för dig och mig. Och nu är det dags. Det finns ingen annan att ge mig till, så jag hoppas att du tar emot. Men man blir alltid besviken när drömmarna ska prövas och de avslöjas som just, drömmar.
Exakt när.
Jag är på ett sätt rädd för döden. Det är inte det att jag ska dö, för det ska alla. Det är inte för vad som kommer sen, det får jag väl se då. Utan det jag är mest rädd för är att få reda på när. Så att det inte längre är sedan. Inte när jag blir äldre. Inte långt där borta, så långt att jag slipper tänka på det. Utan att få veta exakt när. Vilket år, vilken månad, vilken dag, vilken minut. När jag ska sluta andas, när jag inte längre kan känna, lukta, se och höra. Någonsin igen. Det som gör döden uthärdlig är ju ovissheten, man slipper tänka på när eftersom man inte vet. Men tänk att veta exakt. Tanken sänder rysningar längs hela ryggraden. Tänk att bara vänta...
Klar!
Ha ha, det tog mig en halvtimme att skaffa alla julklappar. Slå det om ni kan!
Home at last.
Okej, äntligen hemma. Allt är som vanligt; mamma retar redan gallfeber på mig genom att sitta på min säng och titta på mig när jag sitter vid datorn. Ibland frågar hon något, ibland vill hon visa något, men hon går aldrig härifrån! Tillslut måste pappa komma in på mitt rum och be mamma att gå. Jaha, säger hon då. Störde jag? Och då måste jag svara, nej inte alls. Fast jag har velat att hon ska gå ut härifrån i en kvart. Och Chippen ligger på mina fötter, han lämnar mig inte heller ifred. Väntar utanför dörren om jag går på toaletten. Ser ut som om han ska dö om jag går ut utan att han får följa med. Den enda som förstår att jag måste få vara lite ifred är pappa. Han är bäst just nu. Annars längtar jag nästan redan hem till Linköping.
Dags
Okej, då var det dags att åka hem. Dags att packa, städa, diska och sätta sig på tåget. Dags att säga hejdå till allt och alla och till vissa speciella. Det är jobbigt men samtidigt känns det otroligt värt att få komma hemhem.
Round midnight.
Jag kontrollerar ofta mina tankar så mycket att omvärlden sällan får se dem. Mest för att jag inte kan sätta ord på dem alla gånger. Det finns så många ord i mitt huvud att de inte får plats i munnen, de fastnar i hjärnan. Det enda sättet att få ut dem är att skriva ner dem. För annars sitter de kvar i huvudet och gör att jag inte kan äta, eller sova, eller koncentrera mig. Jag skriver bara när mitt huvud måste tömmas för att det inte ska sprängas. För att jag ska kunna sova och äta igen, och fungera som alla andra. Ibland räcker det med att sitta en stund ensam på natten för att allt ska bli bra. Ungefär runt midnatt.
Jag ser...
Vi kör sakta på E4:an hem genom snön och radion är allt vi kan höra. Vi har inte sagt ett ord sen vi satte oss i bilen, och det är kallt ute, men här inne är det värre. Världen saktar ner, men mitt hjärta slår fortare. För jag vet att det här är början till slutet. Och jag vet att du kommer be mig att stå ut, att hålla kvar det som var vi, att fortsätta som om inget var fel. Men det får vara slut på lögner nu, för jag ser solnedgången i dina ögon.
Blä!
Efter onsdagens konstiga, men mycket roliga fylla, vilade jag hela dagen igår. Låg i sängen fram till 20.00 typ, gick upp och la mig i soffan där jag somnade efter en timme och sov tills nu. Borde skriva min essä som ska in idag, men har ingen motivation. Borde städa, men det kommer inte heller att hända. Ska nog gå och lägga mig i sängen och vänta tills det blir en annan dag. Är inte ens motiverad till att åka hem, vilket betyder att jag inte har bokat nån tågbiljett, vilket i sin tur betyder att när jag väl gör det kommer jag att få betala typ 800kr för den, yes! Eller inte. Men det kommer att vara bra att komma hem, och komma bort från de senaste jobbiga veckorna här och få nåt annat att tänka på...
The thin line.
"Kärlek är stimulans för hjärtat och lokalbedövning av förståndet." Och det stämmer så sjukt bra, i alla fall när man tänker efter.
Linjen mellan smärta och kärlek är så sjukt tunn i ett förhållande. Men utan lite smärta känns det inte helt värt att ha heller. Men det blir svårt att avgöra när det blir för mycket. För det behöver inte vara smärta, det kan vara lite växtvärk också. Hur vet man vilket som är vilket? Är det optimistiskt eller är det självbedrägeri att gå längs den där tunna linjen? När och hur vet man att man har fått nog?
Linjen mellan smärta och kärlek är så sjukt tunn i ett förhållande. Men utan lite smärta känns det inte helt värt att ha heller. Men det blir svårt att avgöra när det blir för mycket. För det behöver inte vara smärta, det kan vara lite växtvärk också. Hur vet man vilket som är vilket? Är det optimistiskt eller är det självbedrägeri att gå längs den där tunna linjen? När och hur vet man att man har fått nog?
Ingen eld.
Jag tror att jag fastnade mer för tvåsamheten i sig, det är ju så skönt när allt fungerar. Det skulle ha varit vackert, starkt och varmt, men i stället blev det fult, kalt och kallt. Det är så trist när allt tar slut, ingen vill förlora; vara den som fick ett tack eller vara den som inte lämnade när alla tankar blev för stora. Det var jag med allt mitt prat om större ensamhet och plats att tänka på, och det var jag och mina vänner. Jag kanske var mer kär i kärleken i sig? Det blir ändå fel hur man än känner; det känns konstigt att försvinna, det känns fel att stanna kvar. Det finns ingen eld som orkar brinna, inga röda mattor och ingen stolt fanfar.
Som en skymt i varandras blickar innan allting faller ner. Som ett konstgjort litet bloss och som en pacemaker som tickar för oss.
Som en skymt i varandras blickar innan allting faller ner. Som ett konstgjort litet bloss och som en pacemaker som tickar för oss.
Söndagsfylla
Gårdagens fylla kan ha varit en av de bästa på väldigt länge, hoppas att det blir tradition. Och om gårdagen och kvällen var underbar, så har idag varit tungt och jobbigt och inte alls så bra kanske. Även om jag innerst inne vet att det är rätt och att jag i framtiden kommer att må bra, så gör jag det inte alls nu. Just nu mår jag ärligt talat piss.
Whats up?
I natt var det lussevaka med bio. Ganska ovärda filmer om jag ska vara ärlig, plus att jag hade sett den sista så då gick jag hem och sov i stället. Vilket var välbehövligt eftersom jag typ inte har sovit ordentligt på lääänge. Och nu sitter jag och funderar på om jag ska på fattömningen på [hg] eller inte. Eftersom jag och Mita ska ha nån typ av fylledag imorn, så borde jag kanske ta det lugnt idag för att få ut max av morgondagen. Men jag kan ju å andra sidan bara dricka två eller tre öl ikväll... Ja, vi får väl helt enkelt se hur det blir.
Vinternatt
Blytunga moln på himlen och snö som sakta singlar ner och lägger sig i våra hår. Vi skrattar och vi gråter, vet inte hur vi ska tackla det här. En lång promenad genom en skog så tyst att jag kan höra dina andetag. Min hand i din och din blick vilar bekvämt i mina ögon, en kväll vi inte vill ska ta slut. För om allt är så enkelt som det är nu, så skulle det vara vi. Men vi lever ett annat liv, uppbyggt på ett annat sätt och som ingen annan någonsin kommer att förstå. Frågan är om vi gör det själva?
Bak och mys
Idag har det varit bakdag hos kollektivet Norgren/Lindén. Jag, Sara, Karin och Mita bakade pepparkakor med form av könsorgan, mest det manliga. Några sillisar (bröst) blev det också, sjukt fräscha! Kristina och Rasmus bakade bullar, de blev grymt goda, nästan bättre än mormors. Men bara nästan. Så kvällen har bara varit massa mys!
Önskar att allt annat också kunde vara det, men det är det verkligen inte. Det mesta känns kaos. Och även om jag har lite ångest för att bo hos mamma och pappa i tre veckor över jul och nyår, så ska det bli skönt att få en paus från allt som finns här i Linkan. Jag vet inte om jag kommer att komma tillbaka så mycket klokare, men förhoppningsvis kommer min hjärna ha lite bättre koll på läget. Och om den inte har det vet jag inte vad jag tar mig till. Då flyttar jag nog hem. Och bor på Majas soffa hela vårterminen. För det får jag. Det är min plan B. Som förhoppningsvis inte behövs.
Önskar att allt annat också kunde vara det, men det är det verkligen inte. Det mesta känns kaos. Och även om jag har lite ångest för att bo hos mamma och pappa i tre veckor över jul och nyår, så ska det bli skönt att få en paus från allt som finns här i Linkan. Jag vet inte om jag kommer att komma tillbaka så mycket klokare, men förhoppningsvis kommer min hjärna ha lite bättre koll på läget. Och om den inte har det vet jag inte vad jag tar mig till. Då flyttar jag nog hem. Och bor på Majas soffa hela vårterminen. För det får jag. Det är min plan B. Som förhoppningsvis inte behövs.
Var det kanske du?
Klockren korridorslapp!
Insyn
Från huset som ligger mitt emot mitt är det väldigt bra insyn i min lägenhet (och alla andra också antar jag). Och jag sover ofta ganska lättklädd, med persiennerna uppdragna, så att jag ska se vad det är för väder när jag vaknar. Och idag när jag vaknar och slår upp ögonen mot det andra huset, står det ca. 5 byggjobbare och kollar på mig. Jag sätter mig upp och försöker hitta en tröja, då vinkar de. Riktigt mysig start på dagen.
Helgen
Jag är sjuk och ligger hemma och tycker synd om mig själv. Men när jag gick upp imorse hade världens bästa inneboende skrivit ett litet "brev" till mig som var supergulligt, plus att han erbjöd att jag kunde få öppna en lucka i hans julkalender. Han är finast.
Helgen var grym. Wärmlands på fredagen som resulerade i en tvingad "bortamatch", där det bjöds på våfflor och goda vänners sällskap till frukost på lördagen. Eftersom jag var grymt bakis käkade jag bara en halv våffla, men det är ändå tanken som räknas, och den var god. Fick till Maja där vi sov, kollade på tv och käkade pizza. Begav oss sen till hennes föräldrar för lite vindrickande och sångtävling, riktigt nice. Sen in till stan, till BJ och därifrån vidare till Smålands som var tokkul den lilla stunden jag var där. Massa gamla bekanta ansikten, sen efterfest som resulterade i rödvin på alla mina kläder som låg på golvet! Men allt som allt, en riktigt rolig helg! Även om tredagrs är lite slitigt.
Helgen var grym. Wärmlands på fredagen som resulerade i en tvingad "bortamatch", där det bjöds på våfflor och goda vänners sällskap till frukost på lördagen. Eftersom jag var grymt bakis käkade jag bara en halv våffla, men det är ändå tanken som räknas, och den var god. Fick till Maja där vi sov, kollade på tv och käkade pizza. Begav oss sen till hennes föräldrar för lite vindrickande och sångtävling, riktigt nice. Sen in till stan, till BJ och därifrån vidare till Smålands som var tokkul den lilla stunden jag var där. Massa gamla bekanta ansikten, sen efterfest som resulterade i rödvin på alla mina kläder som låg på golvet! Men allt som allt, en riktigt rolig helg! Även om tredagrs är lite slitigt.
