roundmidnight

Du vet inte om allt som jag har att ge. Även om jag berättar så är det så mycket som du inte ser. Jag ger och ger och ger, men jag gör aldrig mig själv rättvisa och du vill inte se allt jag har. Och jag kan eller vill inte se allt som är du. Utan varandra så är vi lika bra som vi är tillsammans, men ändå kämpar vi för något som aldrig kommer att bli. Och du saknar den delen av mig som gör att du och jag blir vi, men jag gör det inte. Jag kryper ner under täcket som skyddar från allt och vet att där är jag trygg. Trygg från blickarna som kräver så mycket mer, och trygg från dina armar som stänger mig inne i en snöstorm som aldrig tar slut. Ensam så kan jag stå ut med allt som är jag, men när du är nära så går allt sönder och jag faller till marken likt ett sommarregn som aldrig riktigt slutar. Regnbågen syns långt bort och där den slutar så kanske det finns ett lyckligt slut. Men jag vet inte om varken du eller jag orkar ta oss hela vägen dit för att leta.