Allting är nog lite sjukt.
Kärlek är som en vindstöt genom träden, något oåterkalleligt, något som man själv inte rår på. Man kan ligga i en solstol, på en strand, under ett träd; utsträckt i sin bikini och plötsligt så får man knottror på armarna och benen av kyla. Man kan ropa till vinden att sluta blåsa, att man inte önskar den, att man vill ligga kvar i det varma solskenet och bränna sig. Men det hjälper inte ett dugg. När vinden kommer får man anpassa sig, resa på sig och hämta långa byxor, en varm tröja och en tät jacka. Klä sig för väderleken helt enkelt, för kärleken. Det blåser full kärlek i år. Kom med mig och låt oss stå på klipporna och se när det riktigt bryter ut.
Kommentarer
Trackback