roundmidnight

Jag vill hitta hem, så jag irrar omkring i dimman i väntan på att den ska lätta. Försöker hitta stenar och träd som jag känner igen, men ingenting är sig riktigt likt. Jag ropar efter dig och hoppas få höra ditt svar eka genom skogen, men allt är skrämmande tyst. När dimman lättat så upptäcker jag att jag är i fel skog, men även att det inte känns så farligt. Jag hittar nya stigar att gå på och nya stenar och träd att känna igen. Och någonstans mitt i allt detta så hör jag en röst som ropar mitt namn. Jag kan inte avgöra om det är en röst jag känner igen eller inte. Men så tänker jag; vad gör det om det nu är någon okänd? Det kanske bara kan bli bra. Men svagt i mitt huvud så höra jag dig viska mitt namn. Och jag hittar inte hem.