.
Du smeker min nacke och du kysser min hud. Andas tunga ord i mitt öra, ord alldeles för stora för nån som jag. Du tror att en trasig själ plötsligt kan bli hel. Kan bli din. Men vi vet båda att det inte var därför jag knackade på din dörr i natt. Jag kom för smärtan. Den jag känner när jag är med dig. När jag sviker och går hem eller när jag somnar och stannar kvar. Du säger att världen är vackrare för att jag finns, du ljuger så fint. Jag bäddar och gör din arm till min kudde, din lukt till mitt sömnpiller. Jag vet att du ligger vaken och önskar att det här var permanent. Och jag vet att du vet att jag tänker låtsas som om du och jag aldrig har hänt när du väcker mig igen. Jag går och jag kommer tillbaka. Ser smärtan i dina alldeles för bruna ögon, och känner att det här är min vinst. Och visst kommer vi aldrig att förstå?
