Just another night.
Lördag morgon och när du tittar till vänster ligger han där, igen. Minnet lite suddigt, och kroppen lite öm. Igen? Verkligen? Att ni aldrig lär er. Men det är ju så skönt. Att ramla hem genom en mörk skog, med vinet pulserande i ådrorna. Slänga kläderna redan i hissen och nästan inte hinna in genom dörren. Ligga på golvet i hallen bland skor och kläder. Resa sig upp, borsta tänderna och sen ligga igen i sängen. Bättre den här gången, inget grus som skaver mot din rygg eller hans knän. Låta alkoholen ta ut sin rätt och våga lite mer än du brukar. Somna sammanslingrande som om ni varit ett par i en evighet.
Nu vaknar han också, och båda ler utan att veta vad ni ska säga. Som om ni inte sett varandra nakna säkert femton gånger nu. Båda försöker minnas, och när bilderna sätts ihop till en verklighet blir det nästan pinsamt. Han klär på sig, du ligger kvar. Ni säger hejdå med en puss på kinden, kom igen? I morgon kommer han ligga där igen, jag lovar. Även om ni just nu låtsas som om det inte är så.
