På andra gator

Jag låter dig dra ner klänningens blixtlås och det känns så bra. Men efteråt så önskar jag att jag befann mig på gator där mina fötter aldrig vandrat förr, så som jag alltid känner när vintern kommer. Jag sparkar i snön och hoppas att det på något sätt ska förändra någonting.

Hela stan luktar ångest och jag vill att mina fötter ska promenera över slitna gator i Paris i allt för obekväma skor. Där kan världen få vara lika ung som jag känner mig, och jag kan slippa känna doften av dåliga val.

Du säger att jag hoppar från själ till själ och fördärvar hjärta efter hjärta. Och det enda som skiljer sig är klänningarna jag bär under tiden. Mitt rebelliska jag ser dig i ögonen och säger: Och på vilket sätt spelar det någon roll?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0