Between the lines



Håll om mig, skaka min axlar, bryt min arm. Gör vad som helst, jag känner ingenting. Jag är avdomnad, har försvunnit i dina ögon och gått vilse i dina händer. Jag känner bara din tunga i min mun, det är allt jag behöver, någonsin. Att få andas din luft, att leva genom dina lungor. Att bli liten i dina armar och när jag sluter mina ögon är det vi som går genom staden gränder. Jag minns inte vad jag sa, när du kysste mig adjö. Jag minns bara ditt leende, dina läppar och din andedräkt. Ropa efter mig, snälla. Bara jag vaknar till igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0