roundmidnight

När drömmar om andra gator tar över, så promenerar vi där vi hör hemma. Längs vatten som ingen vet åt vilket håll det rinner. Där det inte går att känna sig ensam hur mycket hjärtat än blöder. För det gör det. Det pumpar blod rakt ut i ett hålrum som aldrig tycks fyllas. Man kan tycka att det borde ta stopp nån gång, men det är något som är trasigt, något som saknas. Vi vill att det ska gå att limma ihop, eller att det ska räcka med ett plåster. Men det är så mycket större än så.