roundmidnight

Jag vill att dagen ska regna bort. På det sätt som den gjorde när jag var för liten för att förstå. När regnet kändes som betong som hälldes rakt ner och pressade ner mig i marken. Nu är regn bara regn. Tråkigt väder på sin höjd, men det känns inte som det gjorde då. Jag vill möta dina ögon precis i det ögonblick som du inte vill ska reflekteras i någon annans ögon. När någon torkar dina kinder medan tonerna från scenen strömmar emot oss. Och jag vet. Jag vet precis hur det känns. "Om de bara gav oss chansen." En käftsmäll som känns. "Jag ger dig inte min morgon, och inte min dag, du får nåt så mycket bättre, du får hela jävla jag" Och en till. Jag möter dina ögon igen, och det känns som om jag stör. Men jag ser rakt in i dig och försöker förmedla att det är okej, det blir okej. Även om du inte vill.