roundmidnight

Din resa börjar nu. Jag har ställt ut marschaller som lyser upp var gränsen går. Innanför dem har jag noggrant grävt en vallgrav och fyllt den med gamla svek. Om du vågat dig genom ljusen och simmat genom allt som någonsin har hänt mig så kommer du mötas av de andras spöken. Och de kommer alla lugnt och sakligt förklara för dig varför du ska vända om. Om du trots allt fortsätter har jag sten för sten byggt en mur och fogat den ordentligt. Inte ens minsta lilla insekt kan ta sig igenom, den enda vägen är upp och över. Om du tagit med stegen eller är duktig på att klättra befinner du dig just nu allra högst upp på en mur, det är bara hoppet ner som är kvar. Medan du sitter där uppe och kanske dinglar med benen har du nu full utsikt över allt det som är jag. Eller rättare sagt det som symboliskt ska vara mitt hjärta. Ett öppet landskap där solen skiner och det alltid är varmt, om än något glesbefolkat. För det är inte så många som reser hela vägen. Om du klarade hoppet från muren också så kan du ta av dig tröjan och promenera i värmen fram till det lilla huset som ligger allra längst bort. På verandan så sitter en gammal man och lyssnar på en LP-skiva. Han kommer att ge dig den sista varningen, din sista chans att vända om. Om du väljer att ignorera hans varning och öppna dörren för att gå in, så måste du lova att du kan och vill stanna. Vänd dig om en gång och se ut över mitt hjärtas landskap, granska människorna i det noga. Granska dig själv. Kan du mäta dig med dem? Är du lika bra, eller bättre? Om din hand nu ligger på handtaget, så har jag bara en sak att säga. Välkommen.