När jag är här och du där.
För att vara uppriktig, så vet jag inte så värst mycket om kärlek. Jag vet inte hur jag ska förklara så att du förstår. För även om jag inte vet så mycket om den, så vet jag att den är allt.
Jag vet dock att du och jag inte är som pusselbitar. Vi kompletterar inte varandra jämt. Även om jag är lugn och du yvig, jag vet var saker ligger och du gör inte det, du är varm och jag är kall, du är morgonpigg och jag kvällspigg, du är arg och jag inte, du är hel och jag är trasig. Du är så mycket som jag inte är. Och aldrig kommer bli. Vi kompletterar inte varandra alls. Ibland är vi alldeles för lika. Lika envisa, lika tjuriga, lika bra och lika dåliga.
Jag är svart och vit. Och du är färg. Och när du ler känner jag att mitt hjärta slår i mina fingertoppar. Jag är ett lejon, jag klarar allt. Jag har sakta, sakta och bit för bit lärt mig vad kärlek är, och att jag kan lita på den. Och kärlek är du.
