Gone, baby gone
När den största tryggheten man har försvinner, så är det otroligt, sjukt jobbigt. Man är leden, besviken och arg. Men när man själv väljer bort den tryggheten är det ca 100 gånger jobbigare. För då är det inte någon annans fel, bara ditt. Det finns ingen annan person att skylla på alla ensamma nätter i sängen under täcket, förutom den enda personen som är där. Och som ändå inte kan hjälpa det som händer, även om det var av eget val.
Tidsfördriv
"Hon är som ett MTV-program, tom och innehållslös. Någon man fördriver tiden med helt enkelt." Gårdagens sanning.
Gårdagens bal var sjukt rolig. Mkt cred till festfixarna! HG kvällen var rolig men fick ett allvarligt slut. Roligast var att jag på skämt "smyg" pekade finger åt en polisbil som jag trodde var tom utanför min port och två poliser hoppar ut galet fort, shit vad jag skyndade mig in genom dörren! Och Rasmus garvade som en galning...
Gårdagens bal var sjukt rolig. Mkt cred till festfixarna! HG kvällen var rolig men fick ett allvarligt slut. Roligast var att jag på skämt "smyg" pekade finger åt en polisbil som jag trodde var tom utanför min port och två poliser hoppar ut galet fort, shit vad jag skyndade mig in genom dörren! Och Rasmus garvade som en galning...
21/2
Slut, over, finito.
Terrified
"You see me like noone saw me before. This part terrifies me so. Noone makes me free like you. Make me speak my mind, I'm honest and cruel. I lay out my cards, I'm a joke, I'm a fool."
17/2
Det gör så ont i mig när jag sitter bredvid dig men inte kan förklara hur jag känner. När det är så mycket som vill ut, men allt fastnar nånstans mellan hjärnan och munnen. Jag känner så mycket mer för dig än jag berättar, och nu har allt blivit fel. Jag försöker göra rätt, men just nu så går det bara inte.
Helgen
Då var kravallen avklarad, och shit vad kul det var! Lite segt i början av dagen och kvällen, men när allt väl kom igång var det sjukt kul. Och bastu och öl efteråt var ju inte helt fel. Man ser så oerhört mycket när man är nykter på kravall, både roligheter, snuskigheter och tråkigheter, så jag ska försöka vara full på så många kravaller som möjligt i fortsättningen. Siv verkligen bort hela dagen igår. Kom iofs hem vid halv tolv på förmiddagen, men då däckade jag direkt och vaknade vid 18, sen var jag vaken några timmar och åt lite, sen somnade jag igen typ 22 kanske. Så därför känns det som om det är söndag idag istället för måndag, en dag bara försvann.
Just nu känns det som om allt bara blir fel på något sätt. Och jag vet inte hur jag ska göra det bättre.
Just nu känns det som om allt bara blir fel på något sätt. Och jag vet inte hur jag ska göra det bättre.
9/2
Rolig och väldigt tråkig helg. Kravallen i torsdags var på toppnivå, eller rättare sagt: Kanonkul! Fyra av fem! Sen har det varit massa andra saker och massa andra tankar som inte riktigt passar sig här. Men jag kanske börjar hitta tillbaka till det som faktiskt betyder något. Just nu får allt vara som det är, både underbart och jobbigt.
4/2
Mina bitar faller sönder, en i taget faller de i golvet och går sönder ännu mer. Helt och hållet självförvållat.
Everything changes.
Allting förändras när man inte längre är främlingar för varandra och när ens favoritställen börjar bli uttjatade. När saker och ting blir rutin snarare än passion och man går till tvättstugan i stället för att gå ut och ta en öl. När man börjar undra om det finns något kvar att kämpa för eller om högen med problem är för stor. Vad gör man då?
Fuck it.
Det rinner tårar nerför våra kinder och oavsett hur mycket vi vill göra rätt så blir det bara fel. När jag cyklar hem så fryser tårarna till is och känns precis som mitt hjärta, kallt och stelt. Utan dig är jag ingenting, men vid din sida är jag alldeles för mycket. Jag har lagt locket på, och när eller om jag tar av det så kommer nog alltid att gå så sjukt mycket sönder.
I mitt kvarter
När natten är tom och tyst så störs jag ibland av ljud från gatan, för i mitt kvarter finns en klubb full av hjärtesorger. En klubb där hjärtan hittar andra hjärtan och där de också skiljs åt. Det är ett ställe där alkohol blandas med alla tänkbara känslor och det är ett hem för vilsna själar som inte riktigt vet vad de letar efter. Ångesten fyller luften och jag kan känna lukten ända upp till mitt fönster. Där nere går tusen drömmar i kras, och några kanske möter månen och gatlampornas ljus. Och varje kväll så börjar det om på nytt, på samma sätt.
