roundmidnight

Okej, den här dagen präglas av total ångest. Till ikväll, senast klockan elva, måste jag ha skrivit en uppsats på tio sidor som bestämmer mitt betyg i den här kursen. Och som vanligt har jag inte börjat. Jag har inte ens alla böcker. Det här kan bara sluta bra... Fan, när ska jag lära mig?

Vi kommer att tycker om varandra när vi är så rädda för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först. Och vi kommer att tycka om varandra när vi försvunnit, och ångra oss och komma tillbaka. Och tycka att man inte vet, och låtsas som man inte alls kommit tillbaka. Och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer att vilja spotta den andra rakt i ansiktet och gråta ut vid fötterna. Och vi kommer att göra det och vi kommer tycka om varandra hela vägen in i det. Vi kommer inte ha en chans, kommer smälta, rodna och dra ner varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT, men ångrade mig. Vi kommrt att förlåta oss. Vi kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela. Och vi kommer äta lassvis med havreflarn, tycka att det är lite typiskt oss, lite som vigselring. Eller likadana tatueringar på hälarna, skulle vi aldrig få för oss, men havreflarn. Och älska väldigt långsamt uppe på garderoben, ramla ner oss. Kort sagt ramla ner och slå oss och tycka om oss. Ända in i motsatsen, ända in i adjö och hallå. Liksom okeja världen, att den får finnas fast all tröghet och sprickorna på faten, i kärleken. Det kommer att gå åt helvete, också, men vi kommer att tycka om varandra och en vacker dag kanske till och med oss själva...

- Bob Hansson, Halleluja liksom.

Helt genialt. Inte mycket mer att säga än så...