29/1
Aight! Efter att ha tillbringat några dagar i de svenska fjällen är jag åter igen hemma. Resan har varit kanon, så skönt att bara få komma bort ibland faktiskt. Åkte väldigt lite skidor, var inte alls pepp, men tisdagens skotertur var riktigt rolig! Och just nu är jag helt utmattad och tänker gå och lägga mig tidigare än jag gjort på väldigt, väldigt länge! Sov gott, alla!
24/1
Linjen mellan personlig himmel och personligt helvete är tunn ibland. Alldeles för tunn. Så tunn att man inte vet var man är. Om det är bra eller dåligt, det man gör. Mestadels befinner man sig någonstans mellan dessa två, men det är lätt att falla över kanten åt båda håll. Och ibland vet man inte vilken kant det är.
Helt slut.
Är hemma igen, och väldigt trött. Men det har varit kul att vara ute i två dagar, jobbigt att vi ska gå på vandring redan i morgon igen dock. Imorn ska jag på en jobbintervju som jag inte hittar till samt åka hem till mamma och pappa för att hämta en bil, för på söndag ska vi till fjällen! Det kommer bli sjukt kul! Jag är taggad på mina dagar med Mita och alkoholen i stugan, för det är det enda vi ska göra! Nu ska jag styra med allt inför imorn och sen sova!
Orkar inte!
Jag är trött, väldigt trött. Sov väldigt lite och imorn ska jag ut på typ hajk. Det kan säkert bli jättekul, men jag behöver packa och leta rätt på alla grejer som jag behöver tills imorn. Och det orkar jag helt enkelt inte nu. Så därför tänker jag inte göra det just nu heller, jag ska äta munkar med Rasmus i stället. Sen ska jag leta och packa. Lite senare.
Kanske en annan gång
Om jag var rätt för mig själv, så kanske du också skulle kunna vara rätt för mig. Du säger att vi förtjänar varandra, men jag tror, eller vet, att det är en lögn. Bra människor förtjänar bra människor, och dåliga förtjänar dåliga. Det är därför vi aldrig kommer att vara en match made in heaven. Även om dina fingrar glider lätt i genom mitt hår, och våra händer passar som kuddar i en säng så blir det nog svårt till slut. När längtan efter något annat blir för stor, när orden inte räcker till och sängen blir för liten.
Våga
Någon gång träffar man en människa som gör allt rätt, som gör att allt känns rätt. Då ska man ta vara på tillfället och göra det till det bästa det kan bli. Gör man inte det så är man feg. Och det är lätt att vara feg, att vara rädd. Det kanske till och med är rätt. Men om man aldrig tar tillfället i akt och vågar, så blir man själv heller aldrig så bra som man kan bli. Den här människan kan vara en vän, en släkting eller en pojk/flickvän. Våga släppa in, och våga bli så bra som bara du kan bli. Det är lätt att vara feg, men det är inte alltid rätt.
Note to self.
18/1
My heart will never be your home.
I min säng på natten
Din tystnad talar alla ord som dina läpper inte vill, inte kan förmå. Jag känner dina andetag i min nacke, och täcket är vårt skydd i natt. Din själ är full av sår, men här spelar faktiskt ingenting sånt någon roll. När du är här tar syret i mitt rum slut, allt som var mörkt förut hamnar i ett annat ljus. Jag räknar månader och år på mina fingrar, när allt jag egentligen behöver är du. Armar lika trygga som min säng och din röst som aldrig vill ta slut, jag försöker vara vaken men jag räcker inte till. Jag vill bara ta din hand och låta dig göra allting bra.
Godmorgon!
Gick precis upp, vilket inte är superbra eftersom jag har tenta på onsdag och inte har pluggat alls. Min hals har slutat fungera, kan knappt prata. Men alldeles strax ska jag sätta igång och plugga så jag blir av med den här hemska kursen snart!
And if you fall...
Egentligen så kanske vi inte känner varandra, men det är lite det som är grejen. Alla ord bara rinner ur min mun, och du lyssnar och svarar innan jag hinner reagera. Alla vanliga spel känns så meningslösa, det vi gör är på riktigt. Det känns som att jag faller, men dina ögon tar emot mig och vi kan inte backa, inte ångra, så det kanske är dags att jag släpper. Jag målar allt svart, och du skrattar mjukt och drar mig tätt intill. Jag tror att du har krigat tillräckligt med dig själv, och nu är det din tur att vinna, för det vet jag att du kan. Men om du någon gång behöver någonstans att gå sönder, så finns det alltid en plats i min säng.
Morfar
Jag fick en fråga härom dagen om vem som är min hjälte i livet. Och jag svarade morfar. Jag kan inte säga vad det var som gjorde det, men han blev min hjälte. Han såg mig när ingen annan gjorde, jag kommer såväl ihåg hans leende och blinken med ögat när jag kom in i ett rum. Eller hans röst när han viskade var det fanns en extra chokladbit "som bara var till mig". Morfar lärde mig att hoppa från stenen på mormors och morfars bakgård, som var ett berg i mina ögon, när min bror sa att jag inte vågade. Morfar stod där med mig där en hel dag och höll mig i handen tills jag vågade hoppa själv och jag minns såväl när han satte sig i gräset och skrattade och sa "nu har du gjort mig så stolt". Eller när vi dansade och jag fick stå på hans fötter i det gröna sommargräset med musiken på högst volym. "Det här är livet" sa han och log. Och jag förstod inte då, men jag gör det nu. "Han tog av sig sin kavaj" med Lasse Berghagen beskriver den kvällen så precist, också för att det var den vi dansade till. Jag kan inte lyssna på den idag utan att gråta.
Mina klaraste minnen är från skräcken jag kände när mormor ringde en kväll och sa att morfar var sjuk, att han inte andades. Hur jag trodde att det var ett konstigt skämt, och jag kommer ihåg hur lättad jag blev när mamma kom hem och sa att det inte var någon fara. Och ännu bättre minns jag dagen jag kom hem från skolan och inget var som vanligt. När jag klev in genom dörren och visste direkt, kalla kårar längs ryggen. Jag kan fortfarande känna hur tårarna rann och hur jag torkade dem på den gröna tröjan med grå armar när jag satt i hörnet på soffan och kände att han hade svikit mig. Han skulle ju alltid vara där. Det är inte rättvisst att de man väl släpper in försvinner. Jag ville inte gå på begravningen, för jag ville inte att det skulle bli verkligt. Men jag gick ändå, såklart, det var ju morfar, älskade morfar.
Tomorrow
Din röst håller mig vaken i natt som så många andra nätter. För på natten är det bara vi och våra viskande ord som lovar bättre tider. Klockan tickar men det enda vi hör är varandra, en osäker kille och en ännu osäkrare tjej som båda söker svar, men ingen av oss vet frågan. Jag vet att dina förtroendeblå ögon finns på andra sidan luren och väntar på mina. Och vi kan bara hoppas på att imorgon blir en bättre dag.
Tatoo
Från och med i morgon kommer denna herre att pryda mina revben på höger sida. Då finns han alltid med mig, mitt fina hjärta!
Home again.
Nu är jag äntligen hemma i Linköping med allt vad det innebär. Fick träffa massa underbara människor igår som jag saknat massor!
På ett sätt är det skönt att äntligen få vara helt ensam, men det är också lite tråkigt. Och jag saknar Chippen tokmkt, måste försöka ta ner honom snart. Och i morgon ska jag göra min tatuering! Är galet nerös för att det kommer att göra ont, men det är det så värt. Det är lugnt den bästa presenten jag någonsin fått i alla fall! Tack, Simon!
Nu ska jag fortsätta med tvätten, blä.
Krig
Idag var det krig i stan när du åkte, husen brann och åskan mullrade och jag, jag grät. Jag satte mig på en busshållsplats och en man bredvid sa "att vad jag än gjort så va han säker på att Jesus förlät". Jag sa till honom "jag har försökt att mästra kärlek" och att jag helst nu skulle vilja slippa gud. Ja, det är krig i staden nu sen du satte dig på bussen, utan dig måste jag slåss och alla runtomkring är fiender. Jag har gått alla gator som vi gick tillsammans, alla små gränder. Jag går och letar efter oss, bara du vet om det är förgäves.
Jag gick vidare, köpte en vit ros och gick till kyrkogården. Där under en björk har dom begravt en stor del av min barndom. Jag berättade för honom om allt som hänt och hur vi har det nu. Alla vi som satt med pappersblomsterkransar mitt i sommaren vi sjöng om. Jag brukar drömma att vi springer och skrattar högt och jag kommer alltid tänka på dig när jag går barfota i gräset...
Jag låter det regna.
Jag kan inte fånga dig i ord och i natt så får du all min uppmärksamhet, nu tar vi reda på vilka vi är. Dina tårar rinner och jag torkar bort dem och försöker förstå. Mörkret faller men månen lyser upp våra spår i snön där vi går längs med havet. Jag känner mig som miljoner människor på en och samma gång, men kanske kan jag ändra mig för dig. Kanske kan du ta med mig på resan bort från mig själv, bort från stället där jag sovande låter det regna över mig. Jag hoppas att du kan se vad jag ser i dig och att du kan hjälpa oss att göra något åt allt det här.
blablabla
Har för första gången på väldigt länge fått sova precis så länge som jag vill, det blev till nu. Detta har skett trots att jag har delat sängen med två olika "män" under natten, en 6-åring och en hund. Det har i alla fall varit mysigt. Nu ska jag iväg för att äta typ frukost-lunch-middag hos mormor, det är nice.
Nyår var faktiskt en riktig höjdare, firades på Stegeborg med till största delen okända människor. Men grymt trevligt var det!
Aldrig
Fast jag inte sett dig på så länge, så tänker jag på dig ibland. Det var nånting som fastnat på mig, nåt som aldrig helt försvann. Fick jag spela om partiet, fick jag chansen en gång till, fick jag vrida tillbaks tiden, om dom gav mig en ny giv.
Alla klockor, körer, alla himlens orglar skulle varit för oss. Alla trummor och trumpeter, alla sagor, alla under. Allt på en och samma gång. Fast det var så kort romans var det nåt jag borde ha förstått. Såna chanser kommer en gång bara. Aldrig att dom kommer två.
