Home at last.

Okej, äntligen hemma. Allt är som vanligt; mamma retar redan gallfeber på mig genom att sitta på min säng och titta på mig när jag sitter vid datorn. Ibland frågar hon något, ibland vill hon visa något, men hon går aldrig härifrån! Tillslut måste pappa komma in på mitt rum och be mamma att gå. Jaha, säger hon då. Störde jag? Och då måste jag svara, nej inte alls. Fast jag har velat att hon ska gå ut härifrån i en kvart. Och Chippen ligger på mina fötter, han lämnar mig inte heller ifred. Väntar utanför dörren om jag går på toaletten. Ser ut som om han ska dö om jag går ut utan att han får följa med. Den enda som förstår att jag måste få vara lite ifred är pappa. Han är bäst just nu. Annars längtar jag nästan redan hem till Linköping.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0