Jag ser...

Vi kör sakta på E4:an hem genom snön och radion är allt vi kan höra. Vi har inte sagt ett ord sen vi satte oss i bilen, och det är kallt ute, men här inne är det värre. Världen saktar ner, men mitt hjärta slår fortare. För jag vet att det här är början till slutet. Och jag vet att du kommer be mig att stå ut, att hålla kvar det som var vi, att fortsätta som om inget var fel. Men det får vara slut på lögner nu, för jag ser solnedgången i dina ögon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0