roundmidnight

Blytunga moln på himlen och snö som sakta singlar ner och lägger sig i våra hår. Vi skrattar och vi gråter, vet inte hur vi ska tackla det här. En lång promenad genom en skog så tyst att jag kan höra dina andetag. Min hand i din och din blick vilar bekvämt i mina ögon, en kväll vi inte vill ska ta slut. För om allt är så enkelt som det är nu, så skulle det vara vi. Men vi lever ett annat liv, uppbyggt på ett annat sätt och som ingen annan någonsin kommer att förstå. Frågan är om vi gör det själva?